Kris

Fick hjärtinfarkt nyss! Shit, jag måste verkligen skärpa mig! Körde hem från affären och då på en liten raksträcka utan någon större traffik gasade jag på lite väl mycket (hm, rättså mycket på 50-väg) och fick ett möte. Tror ni inte fan att det var en jäkla polisbil! Slängde mig på broms och stirrade stint i backspegeln för att se om polisbilen skulle vända och köra efter mig (höll därav på att köra av vägen för att jag glömde bort att titta på den), men som tur var körde de vidare. Jag måste verkligen skräpa mig, men jag hade ju kört där för 10 minuter sen och visste att det inte stod några som kollade hastigheten och att det inte var något folk ute där... Dumma ursäkter jag vet!

Var på lägenhetsvisning idag med Jessica. Hon hade tidigare sagt att hon inte var intresserad av den, men jag har en väldigt stark känsla av att det har förändrats nu. Det var en fin lägenhet (även om det är minus med bara 3 plattor på spisen, trist med bottenplan och inte balkong) och den skyhöga hyran verkar inte bli något problem för henne (även om man får mycket mer för pengarna med en delad 4a). Jag har sagt att det är självklart att hon ska ta den om hon vill, men inuti skriker jag bara NEJ! Jag som hade sett fram emot att få bo tillsammans med henne, hur vi skulle sitta bredvid varandra och skriva tentor m.m. Dessutom just det där att utöver ett eget sovrum och ett vardagsrum så skulle vi även få ett extra rum i 4a som är billigare än vad ens en 1a kostar om man bor själv! Men, men förstår som sagt om hon tackar ja för man vill ju flytta snarast (även om jag tror att om vi bara ger oss till tåls som kommer vi ha en 4a inom högst 2 veckor!) och dessutom verkade hennes pappa tycka att det var en strålande lägenhet och det är klart att man alltid lyssnar lite extra på sina föräldrar.

Så vad ska då hända med mig nu? Som jag ser det har jag 4 möjligheter.

1. Jag kan hoppas på att jag och Karin hittar en 3a för oss två med rimlig hyra, men det känns så omöjligt att få lägenhet där och dessutom börjar jag bli alltmer tveksam till att bo i malmö (sorry, karin!).

2. Jag kan söka lägenhet i lund för bara mig själv, men tom en liten etta kostar mer 3000 (de flesta över 3 600!) vilket jag absolut inte har råd med. Sedan till kommer ju kostnader som el, tv, tfn och ev busskort. Bostadsbidrag kan jag glömma om jag jobbar och dessutom blir högsta lån ett tvång vilket jag inte vill!

3. Söka korridorrsrum som är pyttesmå, inget eget kök och ändå svindyra för det lilla!

4. Sista alternativet blir att bo kvar hemma vilket jag absolut inte vill, men samtidigt känns det jobbigt att behöva ta fullt studielån och bo i en liten 1a (el. korridorrsrum/fängelse) när jag för mindre pengar hade kunnat bo med kompis i en mycket större lägenhet.

Oki, måste gå och äta nu men jag vet att du läser det här Jessica och det är inte meningen att du ska påverkas i ditt beslut utan jag behövde bara få skriva ner det.