Bröllopets vara

Idag var första "lediga" dagen på länge. Har dock haft fullt upp ändå. Ringde runt och försökte få bekräftat om jag kan hämta ut nycklarna till mitt korridorrum imorgon eller inte. Efter mycket om och men fick jag dock tummen upp så då blev det till att ringa Statoil om att hyra släp. Fick ett av deras största mellan 7.00-24.00 under lördagen. Glömde dock fråga hur mycket det kostade så blir antagligen ruinerad. Resten av dagen har jag ägnat åt att ta reda på vad DRM-skyddet i Microsofts Vista egentligen innebär och sedan bestämma vilken dator jag ska köpa. Det sistnämnda är jag fortfarande inte klar med. Har gått igenom alla de större butikerna nu och sitter nu och väljer ut de bästa av de som jag valt ut från dessa butiker. Har en del kvar, men inte så många. Nu har det dock blivit för sent att ringa min morbror så blir väl att ringa honom imorgon istället.

Pratade med Sara idag på msn (min svenska dublin-kompis) och hon verkar helt inställd på att gifta sig med sin pakistanske pojkvän Ash. De har varit tillsammans i lite mer än 1 år (kanske 1,5 år) och bott tillsammans i 1 år. Jag har själv bott tillsammans med honom och tycker att jag känner honom ganska bra. Han är en trevlig kille som inte på något sätt är särskilt extrem i sin muslimska tro, men samtidigt har han en del (enligt mig) knäppa uppfattningar om vad exempelvis Sara får ha på sig. Att han dessutom ända från att de började träffas har pressat henne till att förlova sig och nu gifta sig tycker jag inte heller riktigt om. Fast samtidigt har han ju inte tvingat henne till ngt, men mellan raderna låter det på Sara som att det nu är antingen giftemål eller göra slut. Dessutom är jag orolig över att även om Ash är jättetrevlig och aldrig direkt skulle skada Sara så kan påtryckningar från hans familj och kulturen i Pakistan få honom att göra mindre bra saker. Men jag antar att jag får lita på att både Ash och Sara är starka nog att stå emot de dåliga tingen och att om Ash inte skulle klara det att Sara då är stark nog att bryta sig fri.

Nej, nu måste jag bli klar med datorerna så att jag kan koppla av lite innan sängen väntar. Imorgon är det handledarsamtal om en uppgift där vi knappt vet vad vi ska skriva om...