Nattliga funderingar

Känner mig så jäkla frustrerad på allt! Känns som att det alltid krävs någon kompromiss och ofta blir det jag som får göra det vilket hade varit helt okej om bara andra också kunde göra det. Varför verkar det alltid vara så vart man än vänder sig? Alla är så stenhårda i sina åsikter och viljor att de inte ens vill ge med sig en liten lillfingernagel! De är goda medan dem är onda - Det här är rätt och det där är fel - Vi ska gå min väg eller ingen väg. Alltid dessa "självklarheter" som jag antingen fegt sållar mig bakom eller tar strid emot och då känner mig som en skithög. Hur jag än gör blir det fel och jag har en känsla av att hur ni än gör så blir det fel det med. Finns det något som är rätt? Om man sätter till nyanser till det svart-vita eller börjar kompromissa blir det kanske bara förvirring och olycka?

Kanske hela den här texten bara skapar förvirring och därmed är ett bevis på att nyanser och funderingar är dåligt. Vore bättre med en lobotomi och ett blankt sinne.