valpens vara och icke-vara

Idag ringde jag tingsrätten och berättade att jag inte kunde komma nästa vecka pga obligatorisk närvaro på introduktionen av Filmvetenskap d-nivå. Fick prata med hon som avskyr mig och hon lät riktigt plågad över att behöva sitta där med mig på tråden. Jag kände mig inte mycket bättre och direkt efteråt tog jag beslutet att ringa ombudsmannen och säga upp mig som nämndeman. Det funkar bara inte längre, utöver det jobbiga med att hon avskyr mig och att jag sitter med två riktigt hemska nämndemän så har jag även alldeles för mycket med skolan, jobb och mitt politiska uppdrag i kultur och fritidsnämnden. Vår ombudsman svarade inte på telefonen men jag talade in ett meddelande och ringer han inte upp mig så provar jag att ringa honom igen för jag har bestämt mig.

Jag har förresten, åtminstone inte ännu, drabbats av någon kräksjuka eller lunginflammation så jag håller tummarna att jag har klarat mig.

Mamma ringde nyss och meddela att hon och pappa återigen har ändrat sig och nu ska ha en valp. Pappa har betalt in pengarna så antar att det faktiskt blir en nu. Ska bli jättekul, men är lite orolig att jag nu kommer bli tvingad att ställa upp varje gång det krisar sig med nån som kan gå ut eller passa hunden (i min argumentation la jag ju hela tiden fram det att jag skulle ställa upp)...

Fikade med min syster idag på stan. Vi pratade lite om vår planerade resa till sydamerika som nu istället ska bli latinamerika med huvudinriktning på Mexico. Det låter jätteintressant, men jag vill allra helst till Venzuela och det vill inte dem och dessutom tror jag att jag skulle bli galen av att åka med min syster och hennes pojkvän. Det hade blivit nog så svårt att åka med bara min syster då vi är som natt och dag, men att hennes pojkvän dessutom ska med skulle nog inte fungera alls. Då känns det bättre att jag spar dem pengarna och åker med någon som är mer lik mig och som vill till samma ställen och göra samma saker som mig.