lördag 27 mars 2010

Familjedramat fortsätter

Det är sällan jag blir riktigt förbannad, men nu är jag det. Jag är så arg att jag inte kan tala och tårarna (min kropp reagerar konstigt vid ilska) väller fram. Trots mkt som har varit så har jag medlat och sett till att min bror fortfarande har haft en familj kvar. Tacken fick jag idag; Han sa upp all kontakt med mig. Och vet ni varför? För att jag sa att hans fru kanske behöver jobba med sin självkänsla. Jag var så vag jag kunde bli (min mamma hade tidigare sagt rakt ut att hon tror att min brors fru har en psykisk sjukdom) och då slänger han på luren i mitt öra! Då hade jag t.o.m. sagt flera gånger att jag bara har hört ena sidan och att jag gärna ville höra deras syn på saken. Det värsta är att det här inte är första gången som han gör så här. Min syster var innan den som helt stod på deras sida, men henne sade han upp all kontakt med efter att hon konfronterat honom med att han hade ljugit för henne. Han var den som hade ljugit, men ändå lyckas han bli arg på henne för att hon har kommit på honom och konfronterar honom med det!

Jag och min bror var ett tag ganska tighta, men det var länge sedan nu som vi hade något gemensamt. Jag kommer därför inte sakna honom särskilt mkt utan är mest arg för att han beter sig på det här viset när jag inte har gjort annat än ställt upp för honom!

2 kommentarer:

Joan sa...

Tråkigt när det blir så! Men känner igen det, min släkt har också en tendens att bråka mest hela tiden!

Jexxie sa...

Vad tråkigt Lisa. Familjebråk känns ibland så onödigt. Man ska ju finnas där för varandra, inte mot varandra.