Freaky

Igår hade jag en freakiness-fest där alla (hela 5 st) skulle klä sig i sina mest knasigaste kläder och freaka till sitt utseende. När det bara var ett par timmar kvar tills folk skulle komma så insåg jag att jag inte själv hade någon aning om vad jag skulle ha på mig. Efter många ombyten föll valet tillslut på ett blått/turkost tema. När vi sedan gick ut till wermlands nation var det en del som hejade till när de såg oss, men i slutet av kvällen var jag så pass rund under fötterna att jag inte tänkte på hur jag egentligen såg ut. Tyckte dock att det var konstigt hur de som sålde falafel till mig flinade när de såg mig.

Idag vaknade jag upp med vad som nästan kan räknas som en bakfylla. Rejäl huvudvärk och lite lätt illamående. Efter att ha proppat i mig värktabletter och glupskt druckit mängder av vatten känns det dock lite bättre. Ska snart iväg på dop av min brorson. Kan inte säga att jag ser fram emot det. Har varit så mycket konflikter med min bror och hans fru. Dessutom är jag inte precis en favorit av religiösa akter som dop. Förstår inte varför man ska tvinga in ett barn i en kristen ceremoni när den själv inte har något att säga till om. Dessutom är inte min bror och hans fru särskilt religiösa heller. Om jag någon gång skulle skaffa barn så skulle jag ha en oreligiös namngivningsceremoni och sedan när barnet blir gammalt nog att själva bestämma så kan den själv få avgöra om den vill vara kristen eller inte.

På måndag ska jag, Pontus och jessica förhoppningsvis till liseberg. Ser verkligen fram emot det. Var så bitter när det ösregnade hela dagen så att vi inte kunde åka i fredags.

Spelar lite gamla proggsånger och fick då på Dia Psalma med "Gud som haver barnen kär". Gillar den texten:

Stackars den som liten är
när stora bara ställer till besvär
somliga får, somliga tar
somliga ger och dom får inget kvar

Stackars den som utnyttjad blir
av far som har hjärnan i sitt underliv
dagarna kommer, dagarna går
och far kräver mer och mer för varje år
han knäpper sina byxor och ler

FÖR GUD, DU HAR VÄL BARNEN KÄR
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
JA GUD DU HAR VÄL BARNEN KÄR,
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
JA, SER DU DEN SOM LITEN ÄR?

Hennes far var en man i sina bästa år
med fru och dotter på elva år
med frun ur huset söker han tröst
hos sin lilla dotter som knappt fått bröst

Hon har fått lära sig att hedra sin far
med gråten i halsen och med rumpan bar
han tvingar sin dotter till förnedrande sex
kan inte kontrollera sitt dotterkomplex
hon knäpper sina händer och ber

FÖR GUD, DU HAR VÄL BARNEN KÄR
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
JA GUD DU HAR VÄL BARNEN KÄR,
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
JA, SER DU DEN SOM LITEN ÄR?

Han får aldrig nog av sitt sjuka begär till sitt barn
hon får aldrig mod att berätta för nån om sin far
hon får aldrig sin oskuld tillbaks
vi knäpper på vår TV och ser

FÖR GUD, DU HAR VÄL BARNEN KÄR
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
JA GUD DU HAR VÄL BARNEN KÄR,
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
JA, SER DU DEN SOM LITEN ÄR?

JA GUD DU HAR VÄL BARNEN KÄR,
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR

JA GUD DU HAR VÄL BARNEN KÄR,
MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR

JA SER DU DEN SOM LITEN ÄR…