Vätska i lungsäcken

Så har man då varit inlagd på sjukan igen. Fick ju komma hem förra helgen på permission och när jag åkte tillbaka till sjukhuset på måndagen hoppades jag på att bli utskriven. När läkaren frågade hur jag mådde kände jag mig dock tvungen att berätta att jag var väldigt tungandad. Bara jag reste mig upp från soffan så blev jag lika andfådd som om jag sprungit maraton. Hade dessutom väldigt ont i ryggen när jag gäspade eller t.o.m. ibland när jag bara tog ett djupt andetag. Läkaren blev lite orolig och beslöt att lägga in mig igen. Trodde att det bara skulle bli över nån dag, men tiden sprang på då röntgen blev försenad och efter det resultatet visade det sig att jag hade rejält med vätska i vänstra lungsäcken. Tid blev beställt till röntgenläkare (som med hjälp av ultraljud skulle tappa mig på vätskan), men även där fick jag vänta på en tid. När jag äntligen kom dit (panikslagen som aldrig förr! Tänk er själva att få en stor nål in i ryggen och in i lungsäcken) hade jag en sjuksyster med mig som pumpade mig full med smärtstillande och lugnande medel. Trots det kändes det en hel del när de stack mig i ryggen för att ge mig lokalbedövning. Kan avslöja att det blev en del tårar. När det äntligen var över rann det ut en vätska på lite mer än en dl, vilket jag tyckte var mycket. När jag kom upp på avdelningen med min slang i ryggen som ledde till kateterpåsen med vätskan blev dock läkarna besvikna på mängden, men sa att vi skulle ge det tills morgondagen. När det fortfarande inte hade kommit mer vätska då så ville de prova ett experiment som bestod av att jag skulle ligga i sängen med huvudet väldigt lågt och fötterna högt. Det här resulterade i att jag fick ännu svårare att andas, men ingen mer vätska kom. Tillslut fick de ringa efter en ny tid till röntgen och kvinnan som hade satt nålen till lungsäcken sa att hon kunde inte sätta den längre ner utan istället kallade hon på en annan läkare. Den här gången hade jag bara fått en dos smärtstillande och när den här läkaren då började arbeta med sina nålar och slangen (i en tydligen svår region i och med att den andra läkaren inte kunde klara det) så gjorde det så djävulskt ont! När han var klar började snabbt ännu mer vätska rinna ut, men istället för att må bättre hade jag fortf rejält ont och andningsproblem. De beslöt sig därför för att akut röntga mig för att se att slangen kommit rätt. Röntgen gick ut på att jag bl.a. fick en tjock kudde bakom min rygg och när det efteråt skulle ta bort denna fick jag plötsligt jätteont och kunde knappt andas i huvudtaget. Är inte riktigt säker på vad som hände sen, men efter vad jag tror bara var några minuter så piggnade jag dock till och då låg jag med fötterna högt, de tog blodtryck och blodprov på mig samtidigt som två röntgensköterskor, en röntgenläkare, en vanlig kirurg, en av min avdelnings kirurger samt en undersköterska och en sjuksköterska fr min avdelning stod runt mig.

Det visade sig att slangen satt bra i min rygg, men troligtvis hade den kommit åt några nerver som utlöst sådan smärta att andningsfunktionen avstannat. Tillbaka uppe på Aleris (min avd) började det kännas lite bättre och det hade nu kommit 700ml vätska i påsen från min lungsäck! Inte konstigt att jag hade haft svårt att andas.

I och med att allt dragit ut på tiden så var det nu fredag och de ville inte skicka hem mig samma dag som det här hade hänt. Det blev därför till att åka ner på kirurgiska avdelningen som jag legat två andra helger på och som är jobbiga då det är många väldigt sjuka patienter och överstressad personal. Blev dock lovad att det kunde bli tal om permission redan på lördagen, men när läkaren väl dök upp då så ville han ha kvar mig till söndagen för blodprover och om de var bra så kunde jag få gå hem.

Idag skulle de då ta dessa blodprover, men då visade det sig att läkaren inte hade kryssat i vilka prover som skulle tas. Sjuksköterskorna fick därför utifrån mina journaler gissa sig till det och när resultatet kom skulle de ringa upp läkaren, men då svarade han inte. Istället ringde de därför upp en annan av mina läkare (som inte hade jour och som dessutom inte hade jobbat under hela den veckan jag hade legat inne för mina lungproblem). Det hade visat sig att mina resultat visade på lägre blodvärde än tidigare samt högre sänka som är infektion/inflammation i kroppen. Två dåliga ting alltså. Som tur var tyckte dock läkaren att det inte var så farligt så jag fick gå hem ändå, men ska tillbaka imorgon. Hoppas jag äntligen kan bli utskriven då, men med min vanliga otur så lär jag väl få stanna på sjukan. Bör kanske flytta dit lite möbler och sätta upp lite tavlor så att det blir lite mer hemtrevligt?