Svensk

Ibland känner jag mig så otroligt svensk. Man vill vara alla till lags, inte krångla, klaga eller ställa extra frågor. Ibland är det inte så bra att vara så svensk...

Var hos läkaren idag för en check-up efter min permission. Mådde bra och så, men tog upp mina problem med magknip. Fick egentligen inget svar på det av läkaren trots att jag tog upp det även en andra gång. Nu har jag gått ifrån avdelningen med besked från läkaren att skulle det vara något på torsdag så är jag välkommen in, men annars är jag nu utskriven. Kände mig nöjd med det här när jag gick, men nu när jag ett tag senare sitter och tänker efter undrar jag fortfarande över min ömma mage. Känns som att jag hade velat ha något svar, någon förklaring. Kanske att han kunde begärt blodprov eller åtminstone ha känt på magen... Men man vill ju inte verka besvärlig. Vill inte tas för en hysteriker. Det är ju i och för sig inget akut, men känner jag mitt svenska jag så kommer jag inte åka till sjukhuset på torsdag så länge jag inte är döende. Struntsamma om jag då fortfarande har ont i magen.

Jag borde försöka motarbeta den här svenskheten...