Seperationsångest

Såg precis på det sista avsnittet av Scrubs. Kan inte förstå att det verkligen har gått 8 år sedan jag såg JD, Turk och de andra galningarna på sjukhuset Sacred heart för första gången. Äntligen kom en rubbad humor som var det fjantiaste man kunde tänka sig, men ändå gjort med så mycket värme och hjärta. Bara det att den har lyckats hålla sig i livet så länge med samma skådespelare visar på hur strålande den faktiskt var.

För er som inte har sett sista avsnittet än ska jag inte avslöja för mycket. Egentligen var inte själva handlingen något speciellt, utan det som tog en var när man efteråt fick se alla ta förväl och man inser att det här är människor jag följt i 8 år. Visst det är fiktiva personligheter, men efter så lång tid blir dem till så mycket mer. Att då inse att jag inte längre kommer få umgås med dessa fantastiska och roliga personerna känns sorgligt och jobbigt. Visst kommer de gamla avsnitten att finnas kvar, men det är inte samma sak.