Jag förstår mig inte på de som klagar på semifinalerna i både Melodifestivalen och i Eurovision. Tack vare dessa blir de riktiga finalerna tusen gånger bättre och det var därför med viss ångest som både jag och jessica satt och gav MVG efter MVG till de uppträdande artisterna. (Hos Familjen kronfågel sätts alltid betyg på bidragen). Jag har svårt att säga en klar favorit som jag höll på framför de andra, men så mycket kan jag säga att jag blev inte besviken på att Norge segrade. Dock lite synd var det att det inte blev någon spänning med resultatet. Andra favoriter som jag hade var Island, Armenien, Bosnien, Estland och Ukraina. När jag hade sett "inför eurovision"-programmen på tv så hade jag trott att Turkiet skulle bli en av mina favoriter, men när finalen väl ägde rum så höll den inte hela vägen. Kanske att jag har hört det konceptet en gång för mycket.
Sverige föll platt som vanligt. Kan inte säga att jag är så värst chockad. Då jag var utomlands när Melodifestivalen ägde rum så missade jag mycket av hysterin kring Marlena och kan inte riktigt förstå varför den vann. Hon är fantastisk på opera, men inte att sjunga vanligt. Numret var dessutom lite stelt och är det något jag inte tror går hem i Europa så är det opera och stelhet. Fast det var ju bra av sverige att våga skicka något annorlunda från vad vi har skickat tidigare år. Nästa år tycker jag att vi bör satsa på en mäktig ballad eller lite folktoner från Roger Pontare eller Sarek.
Ytterligare en sak som jag inte förstår varför inga tidningar har skrivit om är att Sverige faktiskt kom 4a i sin semi men 21a i finalen. Vad berodde detta enorma fall på? Var det den hurrade juryn som fällde oss? I semin var det folkets röster som avgjorde och i finalen hade juryn halva makten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ÖJ! Du måste bli bättre på att blogga fröken! Tycker att du ska iallafall snitta på två inlägg i veckan.
Skicka en kommentar