Operationsberättelse

För mig har det alltid varit som så att när jag varit väldigt positiv inför något så har allt gått åt helvete, medan om jag är negativ så brukar allt gå bra. Jag borde därför ha hört varningsklockorna ringa när jag glatt kom anlände till sjukhuset och mest tänkte på allt det positiva min operation skulle innebära.

Jag vägdes snabbt in där det konstaterades att jag hade gått ner 10kg sedan jag vägde mig där förra gången (11kg sedan jag började med dietdrycker) och en jäkla massa centimeters runt midjan. Jag fick sedan ursexiga sjukhuskläder att byta om till och fick en säng tilldelad mig. Jag skulle dela rum med en annan tjej som jag träffat tidigare på infomötet. Madde som var ungefär lika gammal som mig. Jag skulle in på op vid 13.00 medan hon skulle in vid 14.30-15.00. Redan på uppvaket efter operationen märkte jag dock att jag var mer påverkad av narkosen och operationen än vad Madde var. Jag fick besök av min systers pojkvän, men kunde bara precis ta emot det fina kramdjuret innan jag var tvungen att gå tillbaka till min säng. Resterande eftermiddag ägnade jag åt att må väldigt dåligt. Jag mådde jätteilla och klöktes hela tiden, dvs höll på att spy hela tiden men det fanns inget att spy upp. Jag klöktes så pass mycket att stygnen som jag hade på magen gick upp och vid varje attack kände jag hur blodet rann längs magen. Klockan hade nu hunnit bli ganska sent (Jag har tyvärr ingen jättebra tidsuppfattning från de här dagarna...) så de ringde efter den läkaren som hade jour. Undertiden jag väntade kom även mina föräldrar och besökte mig, men jag mådde så dåligt att jag inte var vidare mottaglig.

Någon gång på kvällen kom slutligen jourläkaren och gav mig bedövningen innan han sydde igen mina sår. Han ordinerade även något mot illamåendet. Jag blev lite bättre, men under natten var jag tvungen att gå på toa och när jag stod och tvättade händerna kände jag plötsligt mig väldigt yr och ett tag senare upptäckte jag att jag var kall och låg på det hårda golvet. Då jag var yr så tänkte jag inte så logiskt att jag borde larma sjuksköterskorna utan istället tänkte jag att toan låg så nära min säng att jag snabbt ville ta mig till den. Nästa sak som jag minns är att de två nattsjuksköterskorna håller om mig och konstaterar att jag måste ha trillat minst två gånger. Varav jag hade slagit i huvudet så det börjar blöda. Jag fick hjälp till sängen där sköterskorna tog alla möjliga prov och även torkade såret på huvudet och lade is på. Resterande natt kom de varje halvtimme och tittade till mig och tog nya prover. Någon gång under den här sena natten började jag få förfärligt ont i den ena axeln. (att få ont i axlarna är ofta en biverkning av att de under op:n pumpar in massa gas i kroppen för att se att man inte har några läckage). Tillslut började det göra så enormt ont att det kändes som att någon stod med en yxa och högg i mig. Jag fick lite morfin och kunde slappna av lite. På morgonen var jag rejält sliten av allt som hänt under natten och medan alla de andra patienterna (6st + en till som kommit in under kvällen för att hon fått komplikationer av sin operation som hon hade gjort i förra veckan) fick komma ut och äta frukost så fick jag försöka få i mig den lilla filen och juice från min säng. Gick inget vidare utan jag somnade till hela tiden. Jag fick sedan försökte upp och gå lite med två sjuksköterskor vid mina sidor. Till en början orkade jag bara gå några meter, men efter några timmar blev jag lite piggare.

Vid ett fick alla de andra patienterna åka hem, men jag som fortfarande inte kunde stå på egna ben eller få i mig tillräckligt med vätska fick stanna lite till. Mina föräldrar kom lite efter tre och vi pratade lite med läkaren och sjuksköterskorna om jag skulle stanna en natt till eller åka hem. Problemet var att den avdelningen som jag var på stängde på helgen (privata vårdalternativ behöver ju inte bry sig om att det finns sjuka människor även på helger) så om jag skulle stanna på sjukhuset till lördagen var jag tvungen att byta till en annan avdelning där det brukar vara väldigt stimmigt och stressigt under helgerna. Jag och sköterskorna övade därför extra mycket på att hålla mig uppe från sängen längre tider och tillslut lyckades jag hålla mig uppe i över en timme samt äta lite mer av maten. Vi beslöt då att jag skulle åka hem, men att de skulle förvarna den andra avdelningen om att jag kanske skulle komma in där akut i natt om jag skulle må dåligt.

Vid 18-tiden kom jag då äntligen i pappas bil med två stora påsar med olika mediciner och krav på pappa att hon skulle köra jättelugnt hem så att jag inte skulle bli illamående. Färden gick bra och hemma blev jag faktiskt så pass pigg att jag orkade se på idol innan jag somnade i soffan och fick en ganska behaglig natt.

Nu idag vaknade jag tidigt och tog mina smärtstillande (bestående av en morfintablett och två panodil) innan det var tid för frukost. (1,5 dl lättfil och 0,5dl näringsdryck). Har ny bytt till en näringsdryck med lite mer kalorier i, men som smakar hemskt. Filen fick jag därför i mig på ca 45 minuter medan näringsdrycken bara gick ner ett par miniklunkar.

För att hinna med alla de små målen och medicinerna jag ska inta under dagen har jag fått göra en lista med klockslag, men det är svårt att hålla för det tar sådan tid att få i sig de minsta mängderna vilket gör att alla måltider flyter ihop.

Jag börjar bli väldigt orolig inför tentan på fredag då jag inte är så pigg att jag orkar plugga. Tänkte att jag ska ge de idag också, men imorgon måste jag komma igång.

Avslutningsvis vill jag hälsa och tacka till alla er som hörde av er! Ledsen att jag inte alltid kunde svara då jag mådde jag för dåligt.