Precis kommit hem från jobbet och det är verkligen med blandade känslor jag är där numera. Samtidigt som jag tycker att pensionärerna är underbara så går jag hela tiden omkring och misstänkliggör alla i personalen. Vem var det som gick bakom ryggen på mig? Trots att jag har en stark aning så kan jag ju inte vara säker. Känner mig därför nedstämd, ledsen och ständigt orolig för vad folk säger bakom min rygg. Vilka är mina vänner som jag kan lita på och vilka är ulven i fårkläderna? Såg idag till att jag inte står uppskriven i flytboken något mer. Känns bra. Jag känner verkligen att jag inte kan vara kvar där. Delvis för att det är min tid att gå vidare men även mycket pga det som har hänt den senaste tiden. Jag bara hoppas att när såren har börjat läka att jag då ska ha några fina minnen med mig från de fyra åren jag har varit där.
Förövrigt såg jag på en bra film igår "The Dreamers" (2003) av Bernardo Bertolucci. Uppfriskande samtidigt som det var intressant med att filmen tog plats bland filmgalningar i Frankrike när andra vågen styrde landet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
som jag har fattat det kan jag inte se att du gjort något fel, och ska således inte må dåligt över det. jag hoppas att det löser sig bra!
minns du reinfeldt-klistermärkena?
kolla
http://temaflickrum.blogg.se/
jag har mitt kvar och har lekt lite med Fredrik och hans brudar.
/massa kramar!
Skicka en kommentar