*CENSUR*

Till chefen samt den som gick bakom ryggen på mig till henne:

Nu har jag censurerat allt jag kunde hitta som kunde tänkas bryta mot sekretessen (som jag inte har fått några papper om eller att skriva på under det senaste året). Jag är inte liberal men håller ändå tryckfriheten kär och vägrar därför radera texter där jag bara pratar genrellt om hur jag har upplevt det att jobba och att det ibland har varit jobbigare att jobba med vissa personer. Ingen av dessa personer är nämnda med namn och inte heller var någon pensionär nämnd med namn i den text som jag nu har censurerat på er begäran. Jag kan nu i efterhand förstå att det inte var så lämpligt att skriva vissa saker jag skrev om, men då jag i den aktuella texten inte skrev något negativt om någon förstår jag inte vad det är Du har reagerat så negativt på att Du - istället för att på ett vänligt sätt gick och pratade med mig direkt om det - valde att gå till chefen och se till att jag fick en åthutning och varning. Jag förstår som sagt att jag har gjort fel, men då jag bara har menat gott med det jag skrev tycker jag dessutom att chefen kunde ha varit trevligare när hon pratade med mig. (lite komiskt är hela grejen då jag var en av få som faktiskt tyckte det var synd när vi inte längre hade henne som chef för ett kort tag medan de flesta andra tyckte att det var bra).

Kanske var chefen lite sur över att jag här inför allmänheten har beklagat mig över att de har satt mig på mer jobb än vad lagen tillåter (vart tog 36h timmars veckovila vägen?) och då dessutom med skamligt låg lön och utan övertidstillägg!

Som sagt har jag inte sett till några papper om sekretess på så lång tid att jag inte minnas exakt vad som står där, men skulle det -mot förmodan- stå att jag inte ens får nämna att jag jobbar inom äldreomsorgen eller att jag inte får kommenterar mina känslor (jag får kanske inte ens vara så här rakryggad och våga kritisera) så får ni gärna nämna det på ett vänligt vis.

Slutligen vill jag bara säga att jag tycker verkligen jättemycket om mitt jobb och pensionärerna där. Jag har aldrig behandlat en pensionär illa om han/hon så ens har klöst mig gul och blå, spottat på mig eller slängt ur sig massvis med kränkande och elaka saker. Dessutom har jag alltid försökt vara vänlig mot all personal även om de inte alltid har varit vänliga tillbaka. Jag har dessutom accepterat den låga lönen trots att jag tycker att den är orimlig. Nu börjar jag dock tvivla på att jag vill stanna kvar. Varför ska jag acceptera allting när jag inte får någon respekt eller vänlighet tillbaka? Kanske är det på tiden att de på jobbet får hitta någon annan som ställer upp i vått som torrt och går med på att jobba en hel natt trots att hon redan har jobbat hela eftermiddagen och kvällen!


Ledsen om jag har låtit lite väl irriterad på vissa ställen i den här texten, men jag är trött och speciellt trött på att vissa människor har så svårt för att vara vänliga även om den person de är ovänliga mot har gjort ett smärre misstag.