Även om jag vet att det bara är för mig fotona väcker ömma minnen så måste jag bara dela med mig.
Här sitter man då en av de första dagarna på vandrarhemmet i Dublin. Uppklädd var jag för att ge ett gott intryck när jag sökte jobb, men inte hjälpte det då det skulle visa sig dröja en vecka innan jag fick napp (en vecka där jag gick ute varje dag och delade ut cv:s). Hann få lite (en hel del...) ångest.
Vi hade bokat in 4 nätter på vandrarhem och var så överlyckliga när vi hittade den här lägenheten mitt i centrum. Vi tre tjejer (jag, sara och Rebecca - senare Echo istället för R) delade på ett rum och två killar delade på det andra sovrummet. Lägenheten var täckt av mögel, ständigt iskall och med tvärdrag trots att alla fönster och dörrar var stängda. Den första tiden älskade vi stället trots dess brister, men så småningom kom vi alla att hata det som pesten!
Det blev mycket festande. En klassiker för mig och Sara blev att dela på en flaska dålig rom och sen hamna på köttmarknaden Q-bar trots att vi både två ville gå till nåt annat ställe. På det här fotot är jag dock på schyssta stället Pal Joes (tror jag det hette) där jag och Sara bl.a. lyckades dansa rakt in i högtalarna så vi både gjorde illa oss ganska ordentligt. Det var även efter en kväll här som Sara fällde en av de bästa kommentarerna när hon ringde och frågade vart jag var och jag svarade att jag inte visste, då frågade hon om hon skulle komma och möta mig... haha, vad jag mobbade henne för det sen. fast egentligen var jag väl den värsta som var helt vilse någonstanns i utkanten av dublin...
Vi firade även jul i Dublin och försökte skapa ett svenskt julbord. Efter maten gick vi ut för att festa, men allt var stängt. Hamnade tillslut hos en mysko kille som vi lärt känna när han tiggde om att få flytta in hos oss och vi dissade honom... Vi stannade inte länge och inte heller nyåret blev någon större succé då både jag och Sara var rejält förkylda med feber. Vi tvingade oss till att sitta uppe till tolvslaget, skålade med en klunk champange och sen gick vi och lade oss. I januari var jag hemme och hälsade på familjen i några dagar och när jag kom tillbaka till jobbet hade det kommit massa nya människor. (arbetskraften byttes ut var och varannan dag).
Dessa människor var dock enormt trevliga och det blev mycket festande ihop. Elise, den franska tjejen som jag står bredvid, blev dessutom en av mina bästa vänner där och Claudio, killen i sidan med orange tröja, ville bli tillsammans med mig. (dissade dock honom då jag bara såg honom som en god vän).
När jag 8 månader senare tillslut var tvungen att återvända till Sverige kändes det riktigt hemskt. Det blev två förvälsfester (där jobbet ordnade den ena för mig), en sorgsen middag med Sara och en sista utekväll med Sara och Echo (fotot) som jag delat några av de bästa och de värsta stunderna med i Dublin. I taxin till flygplatsen grät jag som ett barn och ville bara be chauffören att vända om.
Den närmsta tiden efter Dublin återvände jag med jämna mellanrum och hälsade på, men så småningom började alla jag kände flytta därifrån och jag har därför inte varit tillbaka på länge. Nu ska jag då dit igen och det känns pirrigt samtidigt som det känns lite sorgligt. Jag hoppas kunna få tag på Echo och kanske ett par av de jag arbetade med, men alla mina närmsta vänner är borta och troligen kommer inget vara sig likt i Dunnes där jag jobbade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar