Gråa framtidsplaner

Det börjar kännas allt mer hopplöst om det här med att hitta en lägenhet med Karin och Jessica. Finns väldigt få 4or och de som finns bli alla fullbokade direkt av människor som står före oss i kön. Jessicas pappa som kan ordna lägenhet till oss i Lund känns som nästan det enda möjliga, men Karin vägrar och vill bara bo i Malmö. Jag kan förstår henne på sätt och vis, men för mig är det viktigaste att få flytta och det ser inte ut som att det kommer bli så nu. Jessica kommer säkerligen kunna få en jättebra etta eller tvåa via sin pappa om hon vill och Karin hittar nog en bra 1a och jag får helt enkelt bita igen och hålla mig till de planer jag hade innan om att bo kvar hemma tills jag börjar journalistutbildningen. Jag skulle så klart kunna flytta till en etta jag med och sedan säga upp den eller hyra ut den i andra hand när jag är i Australien, men det känns så trist att bo ensam. Varför skulle jag lockas in till det här med lägenhet i från första början när det skulle bli så här omöjligt? Aja, inte ge upp hoppet än. Imorgon ska jag ringa runt till de olika privata företagen som jag lämnat intresseanmälan hos och se vad dem säger. Kanske kan man ha tur. eller inte...