Den kvävande ångan

Jag har aldrig förstått charmen med ångbastu. Ihopp om att komma underfull med det positiva som alla andra verkar finna med denna uppfinnning brukar jag göra några tappra försök att gå in i den ångbastu som badhuset i Kristianstad har. Men så fort jag har tagit några steg in och dörren stängs bakom mig får jag klaustrofobisk panik. Det känns som att den fuktiga hetten går ner i lungorna och täpper till och inte blir det bättre av att jag inte ser om det står någon eller något bredvid mig. Det hela brukar slutar med att jag snubblandes vänder om och försöker hitta dörren ut till friheten och det saknade syret.

Det var därför inte för inte som jag idag fick ångest och illamående när jag skulle tvätta. Fläktsystemet hade nämligen lagt av att fungera i den lilla källarlokalen och när jag klev in där kom det därför tät dimma på mina glasögon och den fuktiga värmen tog ett fast grepp om mig. Tillskillnad från i badhuset kunde jag dock inte vända om då jag behövde få min tvätt tvättad innan jag imorgon åker till de förenta staterna. Lite desperat försökte jag sätta saker emellan de två dörrarna som är ivägen för den friska kvällsluften. Hjälpte inte mycket då det var vindstilla och alla turktumlare och torkskåp gick på högtryck. Värst blev det när jag var tvungen att hänga in och sedan ta ut alla kläder från torskåpen som är längst in i lokalen. Kände mig fruktansvärt illamående och tittade efter närmsta papperskorg om nöden skulle kräva ut sin rätt.

Klarade mig som tur var helskinnad ur tvättstugen men vek mig nästan dubbel efter syre och friskluft när jag väl kom ut därifrån.