Tortyr

Igår var jag och familjen på hundutställning i Trelleborg. Kom dit vid halv tio och var där sedan till lite innan fem på eftermiddagen. Hela tiden var vi ute i det fina vädret och träffa underbara hundar och deras trevliga ägare. Det var två andra huskys där som vi inte hade träffat innan och de skilde sig en del från Isaac. Tror att åtminstone den ena av dem dessutom tillhörde dragledet (huskys har olika utseende för om de tillhör drag eller utställning). Allihopa var åtminstone jättefina på sitt sätt och fick bra bedömning från domaren. När vi ställde ut Isaac förra gången hade vi lite problem med att få honom att uppföra sig (han är en rebell som föredrar att göra allt på sitt sätt), men den här gången gick det jättebra under första uppvisningen. Han fick både en 1a (den bästa siffra man kan få), Hederspris (bevis på att det är en utmärkt hund som inte alla som får 1or får) samt ett BIR-pris (Bäst i ras). Han gick sedan vidare till själva finalen (Best in show) där han mötte 14 andra valpar (eller heter det valper?) i andra raser. Där gick det inte lika bra då Isaac vill springa i kapp de som är framför honom när de ska springa efter varandra i en ring. Vi är dock jättenöjda ändå och åkte hem glada i hågen. När vi började slappna av i bilen upptäckte jag det brände rejält i mina armar och ansikte. Väl hemma insåg jag att solen hade bränt mig rejält och då jag hade en kortarmad tröja med V-ringning har jag dessutom en rejäl bonnabränna som ser hemsk ut när jag har linnen på mig!


Syns kanske inte så bra här, men det är en rejäl bränna

I morse var det till att stiga upp tidigt och åka till malmö med päronen i isaac. Mamma och pappa skulle då stiga på bussen till Slovenien medan jag ska passa Isaac i 9 dagar. Ska vara helgen här i Lund med honom och sen åka till Åhus där det finns mer plats och han kan springa fritt i trädgården. När jag skulle få honom att gå upp för trapporna till mig (bor på 5e våningen) började han skrika för full hals (och ni som inte känner till huskys ska veta att de kan skrika som om värsta tortyren pågår). Han vägrade gå upp och bara fortsatte att skrika. Jag fick därför sätta ner alla saker jag bar på och bära upp honom för alla jäkla trappor (och då väger han dessutom en hel del!) och sedan släppa av honom på rummet och springa ner för att hämta alla saker som låg trappan. När han sedan skulle ut och rastas tänkte jag att han kanske kunde gå ner åtminstone, men ack så fel jag hade. Skrikandet började igen och han var stel som en pinne när jag fick bära ner honom. Så de här två dagarna när han ska vara i Lund kommer nog bli roliga när han ska ut och rastas... Får försöka se det som en styrketräning, även om det knäcker ryggen.