Jag har ett lyxproblem. Jag har en underbar liten valp som vägrar att kissa. Eller ja, kissar gör hon ju så klart, men väldigt oregelbundet. Ibland med två timmars mellanrum och ibland med 6h. Det här resulterar i att när hon efter två timmar inte vill kissa så börjar jag gå på nålar. Så fort hon går iväg i lägenheten känner jag pressen att följa efter henne för att se till att hon inte kissar inne. Samtidigt behöver hon kunna känna sig trygg i att hon kan vara i andra rum utan mig. Men går jag inte efter henne så lovar jag att det är just då hon sätter sig och kissar. Efter de två kissfria timmarna börjar jag dessutom gå ut med henne minst en gång i timmen för att hon ska få en chans att vara duktig. Men väljer hon fortfarande att hålla inne urinet så kan det här alltså innebära uppemot 6h av ständig stress över om hon ska kissa inne samt ett evigt springande in och ut.
Lösningen att sluta stressa och acceptera kiss inne kan tyckas enkel, men den är inget vidare om man vill ha en rumsren hund inom en snar framtid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar