Efter att ha offrat en nödvändig studiedag och lagat ut över 700 spänn på en rejält undernärd kattunge bad jag några nära vänner om de ville hjälpa till att skänka en liten slant. Fick som svar från en vän, som är den jag känner som lägger ner mest pengar på prydnadsföremål, att hon inte tänke skänka något då man inte kan rädda alla. Hon har naturligtvis rätt i att man inte kan det, men nu handlade det inte om att gå ut på gatorna och köpa hus till alla hemlösa, köpa upp en hel regnskog för att förhindra utrotandet av hundratals djurarter eller att betala 1000-tals kroner till svältande barn i afrika. Allt det här är bra saker som jag beundrar de som skänker pengar till, men det det här handlade om var en liten engångssumma som jag bad om för en liten, undernärd kattunge som skulle varit död inom den närmsta framtiden om ingen tagit sig an den. Jag är ingen kattmänniska och jag vet mycket väl hur många katter som dör och dödas varje dag, men när en lidande katt är mitt framför mig kan jag inte vända på klacken och lämna den kvar till sitt öde. Den kylan har jag inte inom mig även om det många gånger har jag gett mig lidande i en kall och ond värld.
Förlåt om jag gör Dig ledsen genom att vara ärlig, men det är så här jag känner och jag anser att motiveringen "man kan inte rädda alla" har använts allt för ofta när folk har valt att blunda inför andra levande varelsers lidande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar