Kom och tänka på något som hände för flera år sedan (10-15 år). Jag och familjen var hos min morfar och folk hade fått i sig några drinkar för mycket. Plötsligt säger pappa inför alla att det är okej att jag dejtar vem jag vill varesig om det är en kille eller tjej. Min bror brister ut i skratt och säger "tjej" som om det vore det mest befängda i världen. Jag skrattar lite nervöst med honom och säger sedan att jag är trött så att jag snabbt kan komma in på mitt rum och gråta. Då var jag arg över att min pappa kunde säga något sådant inför de andra stenåldersmänniskorna, men i efterhand har jag burit dessa ord med mig som en trygghet. Jag vet att min pappa älskar mig oavsett vilken sexuelläggning jag än har. Min bror däremot, som jag idag inte har någon kontakt med av andra anledningar, har nog fortfarande inte aning om vem jag är och hur han skulle hantera denna "hemska" brytning mot normen