Ser på amerikansk serie om high school och alla dessa "ungdomsproblem". Ofta framställs det som att allt är så problematisk under tonåren, men att det går över när man blir äldre. Men även om allt kanske inte är lika hysteriskt som äldre så finns egentligen de flesta problemen kvar. Man har bara utvecklat dem lite.

Är man trist för att man efter en jobbig 6dagarsvecka inte orkar möta upp några fulla människor där majoriteten inte vill träffa en? Det positiva med mig är tydligen att jag är lojal, inte så mycket mer. Det är åtminstone något som är positivt men just nu hade jag behövt nåt mer så då väljer jag hellre att inte vara lojal och åka hem.